torsdag 27 februari 2014

Pånyttfödd

För fem år sen gifte sig mig med min man som heter Tahsin. Första år ville vi inte barn därför att vi ville känna varandra. När jag har förlovat med Tahsin då har jag bott i Turkiet och Tahsin har bott i Sverige. Vi kunde inte träffa så mycket och vi pratade om våran framtid. Då bestämde vi vad skulle vi göra först för livet och för oss.

Efter 1 år sen jag ville ha ett barn men min man ville inte ha ett barn som mig, tyvärr! Jag pratade alltid med honom men han svarade direkt mig, ”NEJ”! Han lät sig inte bevekas av min gråt.

Han sade alltid:

”-Jag kan inte orka, jag litar inte på mig och nu finns ingen tid”…

Jag väntade länge för förmådde honom för ett barn. En dag var jag så mycket ledsen därför att alla människor pratade om mig. De frågade alltid mig:

-Varför ni har inte ett barn ?

Jag sade alltid:

-Därför att min man ville inte ha ett barn.

Men jag visste att de inte trodde mig. De tänkte alltid blev jag hade problem därför att jag kunde ha ett barn. Ja, jag visste att och jag såg deras ögon, de trodde aldrig mig … Men jag visste mig och jag litade på mig själv. Jag har gråt strida tårar varje dag.

En dag sade min man till mig att han vill ha barn

Men vi kunde ha direkt ett barn. Vi väntade 1,5 år för att min man hade lite problem och vi gick till läkaren för ville ha löst vårt problem. Det var som kaos dag för mig. Jag förväntade mig att barn ska ställa upp våras liv. Jag trodde alltid och jag har bett till Gud för att ha ett barn. Läkaren pratade med oss om vårt problem. Det var inte så viktig problem. Läkaren sade alltid mig, Hatice du måste ta det lugnt annars det går inte, du ska inte tänka barn, du ska inte stressa då kommer snart ett barn.

”För 3,5 månader sen den 08 december 2013 ”
När jag vaknade kl. 09.00 fick jag ett graviditetstest och jag gick på toa. Jag var alldeles till mig av oro och rädd för resultat. När jag såg testen blev jag mycket glad för att resultat var positiv. Jag gråt strida tårar men jag var inte ledsen utan jag var mycket glad. Det kändes som om jag skulle flyga.

Jag kan aldrig glömma den dagen därför att då kände mig jag som en pånyttfödd.

2 kommentarer:

  1. Berättelsen blev väldigt bra Hatice! Jag blir rörd av din berättelse. Du förmedlar hur du kände och hur omgivningen betraktade dig på ett medryckande sätt.

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket Stina ! Apsolut jag blev jätte ledsen , tyvärr.

    SvaraRadera