För fem år sen gifte
sig mig med min man som heter Tahsin. Första år ville vi inte barn därför att
vi ville känna varandra. När jag har förlovat med Tahsin då har jag bott i
Turkiet och Tahsin har bott i Sverige. Vi kunde inte träffa så mycket och vi
pratade om våran framtid. Då bestämde vi vad skulle vi göra först för livet och
för oss.
Efter 1 år sen jag
ville ha ett barn men min man ville inte ha ett barn som mig, tyvärr! Jag
pratade alltid med honom men han svarade direkt mig, ”NEJ”! Han lät sig inte
bevekas av min gråt.
Han sade alltid:
”-Jag kan inte orka,
jag litar inte på mig och nu finns ingen tid”…
Jag väntade länge för
förmådde honom för ett barn. En dag var jag så mycket ledsen därför att alla
människor pratade om mig. De frågade alltid mig:
-Varför ni har inte
ett barn ?
Jag sade alltid:
-Därför att min man
ville inte ha ett barn.
Men jag visste att
de inte trodde mig. De tänkte alltid blev jag hade problem därför att jag kunde
ha ett barn. Ja, jag visste att och jag såg deras ögon, de trodde aldrig mig …
Men jag visste mig och jag litade på mig själv. Jag har gråt strida tårar varje
dag.
En dag sade min man
till mig att han vill ha barn
Men vi kunde ha
direkt ett barn. Vi väntade 1,5 år för att min man hade lite problem och vi
gick till läkaren för ville ha löst vårt problem. Det var som kaos dag för mig.
Jag förväntade mig att barn ska ställa upp våras liv. Jag trodde alltid och jag
har bett till Gud för att ha ett barn. Läkaren pratade med oss om vårt problem.
Det var inte så viktig problem. Läkaren sade alltid mig, Hatice du måste ta det
lugnt annars det går inte, du ska inte tänka barn, du ska inte stressa då
kommer snart ett barn.
”För 3,5 månader sen
den 08 december 2013 ”
När jag vaknade kl.
09.00 fick jag ett graviditetstest och jag gick på toa. Jag var alldeles till
mig av oro och rädd för resultat. När jag såg testen blev jag mycket glad för
att resultat var positiv. Jag gråt strida tårar men jag var inte ledsen utan
jag var mycket glad. Det kändes som om jag skulle flyga.
Jag kan aldrig glömma
den dagen därför att då kände mig jag som en pånyttfödd.